Självmedkänsla

us7 i kollage 3 Hej! Den 3 mars höll författaren Agneta Lagercrantz en föreläsning om hennes bok Självmedkänsla: hur kan du stoppa självkritik och förbättra relationen till dig själv och andra på Fryshuset. Närvarade gjorde volontärer från United Sisters men även många andra nyfikna. Agneta höll en väldigt inspirerande föreläsning där hon pratade om att en ska bemöta sig själv på samma sätt som en skulle göra med en kompis, både i med- och motgångar. Tillexempel skulle jag ju inte bli irriterad eller tycka min vän är dålig om hen misslyckats med en skoluppgift, gör ett misstag eller gör bort sig. Hon menar att detta förhållningssätt ska vi även ha till oss själva istället för att kritisera eller nedvärdera. Har vi en hög grad av självmedkänsla så känner vi att det är okej att göra fel eller ha brister, vi tycker om oss själva ändå. Efter föreläsningen fortsatte kvällen för alla volontärer i United Sisters. Tanken var att ta den teoretiska kunskapen vi fått under kvällen och prova den praktiskt med olika övningar. Vi började med en fika och delade våra tankar kring föreläsningen, sedan satte vi igång. Ett verktyg Agneta delade med sig av under sin föreläsning var att när vi hamnat i en negativ tankespiral så kan vi bryta denna genom att lägga handen på hjärtat och tänka ”det är okej att känna så här” eller ”det är väl inte hela världen”. Så detta började vi praktisera. Vi gick långsamt runt i rummet och när vi mötte någon stannade vi i några sekunder, tittade på varandra under tystnad för att sedan gå vidare och upprepa proceduren. Syftet med detta var att vi skulle möta varandra i denna känsla av att vara okej och ”landa i den”. Nästa övning byggde på den första då vi skulle sätta sig ner tillsammans med den person som man senast mötte. Tillsammans skulle vi dela någonting som vi upplevde som jobbigt eller svårt och berätta hur detta fick en att känna. Den som inte berättade skulle lyssna och sedan ge feedback, det kunde till exempel vara ”det är inte så farligt”, ”har du tänkt på det på det här sättet…” eller ”du är bra ändå”. Feedbacken kunde också vara i form av en klapp på axeln om det kändes bra för båda parter. När den första personen har berättat klart så bytte man position.   Den sista övningen gick ut på att långsamt gå runt i rummet och fokusera på varje steg vi tog för att vara närvarande i stunden och faktiskt känna efter känslor och behov. Fokus skulle alltså riktas inåt och blicken riktades ner på golvet. Efteråt skulle vi sätta oss ner och blunda och återigen tänka på den där situationen som kändes jobbig eller svår samtidigt som jag lägger handen på hjärtat och tänker ”vad hade min kompis sagt i det här läget?”, ”jag gör så gott jag kan” eller ”det är inte hela världen”. När hen gör detta så blir hen medveten om sina negativa tankar och kan acceptera att hen inte är ”perfekt”.   Upplevelserna från den här kvällen var väldigt positiva. Många kände sig lugna, att vi hade landat i oss själva, någon började gråta för att hon kände sig så lättad och kunde släppa ut känslorna mm.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s