När jag var tonåring…

Hej alla där ute!

Nikita heter jag och jag jobbar som kommunikatör och projektledare på United Sisters i Stockholm. Mig kan man höra av sig till gällande nästan vad som helst. Kanske är du intresserad av att börja i en tjejgrupp eller bara ha någon att bolla tankar med? Kanske är det något som du skulle vilja att jag tog upp och skrev om i bloggen?
Tveka aldrig på att slänga i väg ett mejl till nikita.zeiloth@fryshuset.se eller skriv i kommentarsfältet så ska jag försöka hjälpa dig på bästa sätt.

Jag tänkte, som en presentation av mig själv, dela med mig av ett brev jag skrev för ett par år sen. Det är ett brev till mig själv som jag önskar att jag hade läst när jag var mellan 13 och 19 år gammal. Brevet handlar om mina tonårsår och saker som jag stötte på längs vägen. Jag kan verkligen rekommendera er att skriva ett brev till er själva. Det är väldigt roligt att läsa efter ett par år men ger er också chansen att reflektera lite kring saker som har varit och som komma skall…

Hej Nikita.

Jag vet att 13 är en svår ålder men jag önskar att du kunde sluta vara så hård mot dig själv. Sluta se dig i spegeln och må dåligt över hur du ser ut. Skönhet mäts inte i vikt. Du är precis som vilken 13-åring som helst, men också så mycket mer än du tror. Du är perfekt precis så som du är och det finns bara en av dig. Lyssna inte på de personer som vill få dig att tro motsatsen.

En annan viktig sak att förstå är att din mammas ord inte är lag och att hon du kallar din bästa vän egentligen inte är så bra för dig som du tror. Omringa dig kring människor som ger dig energi, inte tar den!

Högstadiet kommer att vara rätt tufft, tro mig. Men du kommer att vara en person många vill umgås med och någon som flera killar har ett gott öga för. Så öppna dina ögon, se det dem ser och våga möta deras blickar. Kanske förändras din känsla av ensamhet då om du bara vågar. Lyssna heller inte till lärarna som redan första dagen stämplat dig som en dum blondin. Man kan vara populär och smart på samma gång, tro mig.
Våga ta ton i klassrummet och våga fråga när du inte förstår. Man går i skolan för att lära sig, inte för att söka bekräftelse för det man redan vet. Tro på dig själv så kommer betygen därefter.

Du btw kyss inte den där killen med långt hår på tolvslaget, han har ingen aning om vad han gör. Det kommer endast att sluta med en neddreglad haka… Det är minne vi kan undvika!

ÄNTLIGEN kommer gymnasiet, en chans att få börja om på nytt. Ny stad, nya människor. Nu vågar du ta ton och du får jättefina betyg. Men tänk på att skolan är en viktig del men absolut inte allt! Så snälla slit inte av dig håret för att du fick ett G och inte ett MVG utan försök att ha mindre krav på dig själv så kommer vägen till vuxenlivet bli lättare.

Jag vet att du tror dig har funnit mannen i ditt liv och att han får dig att känna saker du aldrig någonsin upplevt. Men no no no han är inte rätt,  det väntar fler bakom dörren så häng inte upp dig på någon som inte ser dig fullt ut. För han är inte värd dig. Tro mig, det är han som kommer stå där en dag med skägget i brevlådan.

Det finns så mycket mer jag vill skriva, så mycket mer jag vill säga dig som att inte gå ensam ute när det är mörkt, att det är okej att säga NEJ och att för guds skull inte köpa den gula kavajen och ALDRIG, under några som helst omständigheter, ha en gul hatt till!

Men, om jag skulle varna dig för allt skulle du aldrig bli den du är idag. Och den personen ska du vara rätt stolt över. Du har varit med om mycket och klarat dig genom en del svåra år. Man måste helt enkelt ramla några gånger för att kunna ställa sig upp och gå stadigt på jorden trots blåmärken.

Mvh
Den som känner till alla dina hemligheter.

 

Hoppas ni får en fantastisk vecka och håll utkik efter nästa blogginlägg som snart kommer upp. Massa varma kramar till er alla!
Nikita